Why does it allways rain on me?

Det rinner en droppe längs min kind. Det är inte tårar utan regn. Jag står nere vid villan, det är lördag klockan är halv 9. Vinden tilltar när Frans tänder sin poi. Elden slickar han runt benen. Det ända som återstår är att ställa in showen. Fan hela veckans aktiviteter blev inställda på grund av regn. Detta har lämnat mig i en konstig känsla. Kan man ens säga så? I vilket fall så är jag lite nere igen. Jag trodde att veckan skulle bli bra men som vanligt så faller regnet på mig. Jag e så trött på min otur. När ska man få lite flyt. I hela mitt liv har jag varit förföljd av min otur. Det hela började som 6 åring när jag bröt benet. Efter 6 månader men hela benet gipsat hade man gått upp ett par kilon. Det är därför jag ser ut som jag gör idag. Resten av livet har inte varit en dans på rosor heller med bland annat mobbning, fler benbrott, saker som pajar och så har man blivigt lurad ett par gånger också men man får ju inte klaga. Jag har ju i alla fall tur som är född i rätt land och har bra föräldrar men ändå. Jag vill inte ha mer otur. Visst jag har haft lite tur också, det kan jag inte förneka men just nu så är det, det dåliga som lyser igenom med sina mörka färger. Jag ska inte gnälla mer nu. Vi får hoppas att nästa vecka har mer solsken inom sig så man kan få lite ren glädje igen. Jag ska ju i alla fall hämta hem min bil från verkstaden. Nu e det skräckfilm som gäller.